the jonie website

Jag kollade en del på Binglotto när jag var liten. Så minns jag det. Vi hade ju lotter eftersom min handbollsförening sålde (eller engagerade föräldrar på sin dyrbara fritid. Vilka eldsjälar, måste ju ha varit så jäkla tråkigt.) Mina släktingar köpte av oss (BÄSTA: Kommer aldrig glömma när min farfar erkände att han fick ångets när vi kom för att lämna veckans lotter – för att han ev. skulle vinna en resa och behöva lämna hus och hem.) Mina föräldrar köpte flera stycken själva. Nu när jag tänker närmare på det rättades dem oftast i efterhand. Låg på vardagsrumsbordet bland reklam och Aftonbladet i fysisk form. Vi alla blev väl rätt mätta på spelandet efter månader och år av upprepning. Samhället var bra Binglotto-fierat.

HUR SOM HELST. När någon vann 30.000:- Mat på Färgfemman (gul färg) tyckte jag synd om dem. Tråkig vinst liksom. Kommit hela vägen fram till Färgfemman och vinner så mycket pengar, men på mat.

MEN NU. Fatta om någon skulle ba: “Här har du 30.000:- kronor bara till mat. Kör.” Dels skulle man ju slippa kompromissa på annat i konsumentsfären. Och ordagrant – mitt skafferi, min kyl och min frys skulle bli så booostad av bra råvaror att jag hade blivit en helt ny person. Raw, eko, kravmärkt, grönt, skönt, bäst. Min hy skulle glittra och mina organ skulle mysa.

Ah, har ett sånt där jobbigt ångest-wake-up-call. Är trött och besviken på mina levnadsförhållanden. IGEN! Comes and goes. Tränar  regelbundet som oftast, men sedan vänder jag tvärt med kosten och fyller min kropp med e-ämnen, mättade fetter, socker. Jag har inget riktat fokus gällande min fysiska form (mer än att jag är en förstörd produkt i detta kost och träningsidealsamhälle, som alla andra, och tänker indriekt att less is more fastän jag hatar det – och där med håller fanan högt för att aldrig låta mig styras av det.) Jag vill verkligen känna att det kommer inifrån! Fattar inte varför jag dricker light läsk exempelvis? Varför gör jag det igen? Hade ett långt uppehåll (kanske 2 år) och under den tiden märkte jag att lightläsken som jag förut hade tyckt varit bland det godaste istället smakade kemiskt plast. Definitionen av “två sidor av samma mynt”. Det är väl rätt typiskt för något som är giftigt men också beroendeframkallande.

Sedan tror jag inte på att vända tvärt och börja leva på groddar och selleri och inbilla sig att det ska hålla hela livet. MEN små ändringar åt gången. Min första skrotning är Cola Light. Detta blir Veckans mission alltså. Nu gör jag gör slut med den här plåtburken once and for all.

“Pur Rose” står i mitt kök. Fick tvålen av kollega i julklapp (glad blev jag!) och cirka hälften är fortfarande kvar i flaskan. Doftar SÅ gott, gör rent och är fria från kemikalier och gifter. En riktigt bra present tänker jag? Ibland kan dra mig lite för att köpa vardagliga “småsaker” för att det känns lite märkligt att överlämna som present till någon man står nära. Men om en tvål kostar typ 200 kr är det ju så mycket mer värdefullt att köra på det spåret än att köpa.. typ en snesydd  tisha på H&M för samma summa. Fler kvalitativa val!

Sedan jag började lyssna på Värvet har jag blivit så bortskämd med bra öronsnäcke-fördriv. Kristoffer Triumf är en skicklig intervjuare. Och det roliga är ju att personerna han intervjuar kommer fram i ett så personligt dager. Har ändrat uppfattning om flera offentliga personer (vilka jag visserligen inte har “rätt” att ha en åsikt om i första hand, men ändå.) Några som smög sig in under min gilla-lista var bl.a. Adam Alsing, Natalia Kazmierska och Lars Winnerbäck. Personer som växte lite, enbart av egenskaperna av att jag gillade deras sätt och värderingar. Normala saker i deras liv som på något vis ändå fängslar.

En sådan person är Markus Krunegård. Vilken kille. Ta en härlig helgpromenix med detta i lurarna vettja!

Umgänge hemma hos Mona från Grafisk Kommunikation i fredags. Tjejligan (+Penny och Mårten, hundarna!) Alltid lika roligt att träffas! Massa prat, skratt och vin. Och igår var det dags för Avicii. Som han levererade. Grym spelning. Lyckades ju till och med ladda upp ett kortare youtube-klipp nu för att beskriva känslan Och med “Wake me up” som sista låt kunde vi ju inte annat än att lämna arenan med en power boost i hela kroppen.

Den har dagen har varit slapp. Bakis-mood i soffan. Mamma kom förbi med tulpaner, godis och massa annat bra bara för att hon är jordens bästa. Så fint.

 Mina rosa tankar kring en FB-pangare:

Det jag egentligen vill understryka med ovanstående kladd (förutom att dela med mig av en värdig statusuppdatering) är att “Victors” hattiga kommentar ju är jättevanlig. Vi/dem-tänket & sluta klaga-attityden. Han sladdade direkt in på jämställdhet inom könen, men det är ju utbrett bland fler samhällsgrupper.

Vi kan inte acceptera att vi har elit på vita män i det här landet där dessa gynnas av egenskapen att de är just vita och män. Den normen är begränsande, bakåtsträvande och bygger upp orättvisor som missgynnar välfärden. Det är ingen personlig kritik, inget “manshat” (herregud) och ingen tävling. Det handlar om att inkludera fler. Eftersom att det finns fler.

Det skulle kännas så jäkla fett att leva i ett samhälle där vi respekterar unga kvinnor för deras inputs och åsikter. Att män kan bli kvitt “machoideal.” Att en ensamstående kvinna arbetande inom vård och omsorg har inkomst nog att unna sig en utlandsresa. Att sexualbrotten undervisas bort. Att svenskar med invandrarbakgrund kommer in “vit-dominerande” yrkesroller och arbetsplatser. Att vi slutar skratta och mobba en kvinna för hennes armhår i tv-rutan. Att unga killar börjar presterar bättre i skolan igen och att unga tjejer vågar chansa och misslyckas.

Genus och jämställdhet måste få större utrymme än  Debatt kl 22.00 en torsdag och jag tycker det blir bättre! För att knyta ihop säcken: Ju mer vi pratar och skriver om det, desto större chans är det att vi alla med Victor ska se våra egna fördelar med ett samhälle där alla har samma möjligheter. Dvs: Inte se feminsim som ett personligt hot eller hån. Den tolkningen hör hemma i Jimme Åkessons världsbild, inte våran.

Som min superduktiga och snälla och prisvärda och ska-aldrig-byta-frisörska sa idag när jag for in (10 minuter sen, skäms) och pekade på min lugg som jag behövde klippa till:  “Du har ingen lugg längre. Så lång är den.”

Hon är bra Emira, som hon heter. Ärlig, lugn och konkret. Framför allt den bästa frissa jag har haft på det hon GÖR. Jag hade en bild i huvudet på Lea Micheles frippa. Tycker hennes hår är drömhåret. Bollade lite när jag satt i stolen huruvida hellugg var en bra idé eller inte. Hon tyckte inte det. Också BRA. Ingen ja-sägare. Lita aldrig på ja-sägare!

Så det blidde ingen Lea Michele. Mitt skandinaviska februari-hår med tunna längder skulle ju vilket som aldrig ha blivit i närheten av hennes million dollar look. Åh. Orättvist.

Dagens shopping: Två bananer och Alspånsrökt Emilskinka, utvalda skivor.

Lipselfie efter löptur. Tycker jag ser ganska härligt svetty fresh ut ändå? Ellerhur va? Tror jag har ljuset i rummet att tacka. Tack ljuset. Tack Canon G12. Och friskluften utomhus. Är så van nu med SATS-luften kl 18.30 att varje träningsandetag innefattande syre är av uppskattning.

Middag- Grööööt i finporslin. Och utvald Alspånsrökt Emil-skinkskiva med ledsen gurka. Gröten är gjord på rågflingor, banan, kanel och salt. Kan varmt rekommendera.

En selfie av sämre kvalité, men vad gör väl deee.

Igår kom jöbbe på bronsplats i kategorin “Marketing/Event” i Regis tävling Årets byrå. Lite surt! Vi hade hoppats på en bättre placering. Så förutom en bakisdag (mitt i veckan, inte fresh) var det lite seg stämning just därför.

Det blir inte många inlägg här. Sedan Instagram kom har bloggar ju successivt halkat efter. Tror inte ni är många kvar här heller.. Men lägg till mig på Insta vettja: jonieponie.